nattsurr

... är jag utan barn och/eller besökare! Sambon är 10 mil
bort och håller föredrag och kommer sent.

Jag älskar mina barn hysteriskt! De bor långt bort, sonen pluggar i Umeå och

dottern med sin sambo bor i Uppsala, så vi ses sällan. Resa är dyrt och tar tid.

Tja, vi kunde ses oftare om inte om vore ständigt närvarande men "så är det ju"

som min granne brukar säga om det mesta.

Nu har de varit och hälsat på. Dottern över jul och sonen stannade
även över nyår och jag älskade varenda minut av det! Mammalycka du vet!

Sambons son har varit här en vecka och for till sin mamma igår.

Han är en jätterar tolvåring som man bara kan älska och som bara vill
vara till lags. Så mycket till lags att det kan vara jobbigt det med. Alla
"tack för att du tackade" och ständiga frågor om han gjort rätt och
alla dessa frågor om hur man mår som kommer flera gånger per dag, det kan oxå
vara påfrestande. Det lilla livet vet inte hur väl han vill. Japp! Jag vet att
det kallas "bekräftelsebehov" men ibland orkar man inte riktigt. Men
man måste hålla god min och bekräfta sig blå.

Nu är jag hemsam hemma! Går och plockar lite här och där. Har
sorterat lite i frysen som ska avfrostas (i morgon?). Tvättmaskinen brummar och
jag som bara dricker två koppar kaffe på morgonen har kokat en halv kanna.
Koffeinstinn vill jag vara. Är så klart trött efter att ha fått en överdos
socialt umgänge och behöver lite centralstimulantia för att kunna gå vidare.
Julpryttlarna har  alla hamnat på köksbordet
nu efter att ha tillbringat övertid på sina platser. OB-tillägg?

Räkor och ICA:s egna frusna sej (bra fisk) ligger på
upptining inför kvällens middag. Dilemmat för dagen är litet;

ska jag ha i en burk musslor i fiskgrytan?

Jag behöver köpa 2-liters fryspåsar. Kan sambon köpa lite
vin till moi? Vore gott till maten så här en helt vanlig tisdag. Jaja, kranvatten
ÄR gott, nyttigt och billigt men ...

Nåja, nu är jag själver!

*suck*

*lättnadens suck*

*saknar*

Går och lagar fiskgryta ...

Himla kul nyårsafton! Förlåt mamma att jag inte ringde och
förlåt alla andra jag borde ringt. Det är den första nyårsafton jag har haft så
roligt att  jag glömde ringa alla jag
bryr mig om. Å andra sidan var det ingen som då istället ringde mig vid
tolvslaget men, som sagt, vem har tid att ringa? Jag fick några sms dock och de
värmde! Tack alla nära och kära för att ni finns! Fast MIN mamma är bäst så klart
så jag önskar att jag ringt just dig! Puss! *raketer*

Maten har kommit och gått för oss  in i det sista så klart, både i smak, pris och
annat. Tacka sonen för det! Att det blev för jäkla mycket av det goda.

Det var ju jag som ville och älskade sambon sa ju ja så ...

Har man en son som aldrig kommer så lagar man en massa mat
när han kommer. Tack Umeå för att du spottade hit honom! (läs tidigare inlägg
om denna mat)

Veckan före nyår och veckan efter var största sökordet till
min matblogg "kräftsoppa" men nu igår och idag var sökordet "grönsakssoppa
med potatis, lök och morötter". Ska folk bli fettfattiga och fiberrika nu?
Det är ju bra tycker ja! Bara du inte köper lightprodukter så sitter jag nöjd!
Glöm inte att kolla skadliga E-nummer (som smakförstärkare) eller dess
motsvarighet.

Har börjat facebooka på riktigt nu. Först kollade jag läget
någon gång per vecka om det ville sig. Sedan kollade jag oftare. Sedan kollade
jag varje dag. Och sedan började jag vara aktiv där. Det började med att jag
tryckte på gilla-knappen hos någon som sa något bra. Lite försiktigt feg i
början. Sedan började jag skriva en kommentar hos någon som sa något bra. Rätt
snart började jag skriva eget och ... plötsligt lade jag ut en bild. Huga! Är
fortfarande förskräckt över mitt beteende. Har jag fallit i Facebooksfällan?
Lever jag nu via Facebook? Rusar jag till datorn så fort jag ser att någon sagt
något? Svar: vi väntar och ser var det bär!

Sitter i detta nu och gläds över att ha fått en fin kontakt
med en person på Facebook som jag följt länge på hennes blogg. Tette de Hex hette hon då.

Nu heter bloggen rätt och slätt Tette Merio.

Hon är lika mig! Läsa hennes blogg, djupt, och surfa runt så
fattar du även mig! Jag är inte bara Alma Mater. Jag är ...

Jag hade, för några år sedan, en väldigt personlig blogg. Jag skrev hela mitt liv. Jag hade en
otrolig massa "följare".

Ett par har jag kvar från den tiden (och är så glad över det):

Filifjonkan och Trollpackan och de kommer alltid att vara mina cybervänner.

Med detta följde en väldig massa kommentarer. Jag har ju då
som nu som intention att svara på alla kommentarer. Det slutade med att jag
blev involverad i ett antal människors liv och kom att betyda mycket för dessa.
Så mycket att jag blev tvingad att stänga av bloggen. Inte utan att förvarna
dock!  Nej, jag är inte stolt över det!
Men jag orkade inte! Orkade inte! JO, de betydde mycket för mig men kulmen kom
när jag insåg att min son hade hittat min blogg. Mina barn vill inte veta. Punkt!

Och nu lagar jag mat istället! Man kan ersätta mycket med
annat och man kan ersätta frustration med matlagning. Det kan bli till en
besatthet och det blev  det för mig. Eller,
min sambo tyckte min mat var så god och han visste att jag älskar att skriva så
... det är väl lika av båda alla tre?

Det är ju ändå, till syvende och sist, mig som
"foodie" som gör att jag fortätter att skriva här. Jag älskar mat,
jag älskar att handla råvaror, jag älskar att ha hela skafferiet fullt av
möjliga och omöjliga råvaror och göra något av ingenting. Att jag älskar att
äta något som är skitgott har så klart inkentinken med saken att göra.

tar en cig till nu